Tobé och esteterna.

Häromdagen gavs vi en försmak av diskussionerna i Moderaternas utbildningspolitiska arbetsgrupp genom en artikel i Svenska Dagbladet. Talespersonen Tomas Tobé menade där att alldeles för många elever går det estetiska programmet på gymnasiet. För sedan får de inte jobb. Och när de väl får jobb så är det osäkra och otrygga sådana. Detta oskick måste helt enkelt stävjas.


Det handlar allstå om ett gymnasieprogram som åtta procent av gymnasieeleverna går i dagsläget. Även efter regeringens omstöpning av gymnasieskolan är estetiska programmet studieförberedande och behörighetsgivande för högskolestudier. Ett av sex stycken sådana program.

Det finns många konstiga aspekter på det här moderata utspelet.

För det första, argumentationen. De elever som går estetiska programmet får ofta en svag ställning på arbetsmarknaden, vilket framhålls som ett stort problem. Visst är ungdomars svaga ställning på arbetsmarknaden ett problem, men det är ett generellt problem för dagens unga alldeles oavsett deras gymnasiebakgrund. Arbetslöshet och otrygghet är inget som enbart drabbar esteterna. Nyhetsvärdet ligger kanske snarare i att just Moderaterna har identifierat just det här problemet.

Debatten borde snarare handla om hur man gör samhällsekonomiskt önskvärda val mer attraktiva för eleverna. Exempelvis är det ett betydligt större problem, om man ser långsiktigt på behovet av arbetskraft, att alldeles för få väljer Vård- och omsorgsprogrammet. De som ändå gör det möts efter studenten av osäkra anställningar, dålig arbetsmiljö och låga löner. Om esteternas villkor på arbetsmarknaden upprör M borde vårdelevernas villkor uppröra minst lika mycket.

För det andra undrar man ju om Moderaterna i och med det här förslaget även har tänkt sig en reglering av de fristående gymnasiernas programutbud? För som det är nu finns det inget som hindrar dessa att starta upp de utbildningar som kanske stryps i kommunal regi…

För det tredje torde Tobés förslag förvirra en del moderata väljare. Det finns nämligen ganska många sådana som menar att valfrihet måste vara överordnat alla andra intressen. Och så kommer det en nymoderat och föreslår en reell och rejäl begränsning av valfriheten?

Det finns en klar poäng i att elever väljer det gymnasieprogram som får dem att känna sig motiverade att gå på gymnasiet. Motivationen är en nyckelfaktor för lärande – i alla åldrar. Självklart gäller detta även gymnasieelever. Det svåra är nämligen inte att börja gymnasiet, utan att hålla ut i tre år och ta studenten med goda studieresultat.

Dock har Moderaterna en poäng i att utbildningen på gymnasiet behöver anpassas till verkligheten. Men om de oroar sig för att en del gymnasieelever väljer ”fel” i relation till arbetsmarknadens behov, så borde de ha tänkt efter innan deras regering ändrade så att det stora flertalet gymnasieprogram slutade ge högskolebehörighet. Arbetsmarknaden och dess behov är som bekant ingen konstant faktor – därför behöver de unga ha framtida möjligheter att kunna utbilda sig och byta yrke.

Alliansens utbildningspolitik på gymnasienivå går ut på att stänga dörrar och släcka drömmar. På så sätt är det logiskt att Tomas Tobé nu drastiskt vill minska platserna på det estetiska programmet.

EVA ÄLANDER

Dagens ledare i Söderhamnskuriren & Ljusdals-Posten