tisdag, september 11

En prydligt provocerande prioritering.
Om läxhjälps-RUT.

Föräldrarnas utbildningsnivå är en av de faktorer som allra starkast påverkar ett barns skolresultat. Det syns i betygsstatistik, i utvärderingar av nationella prov, i genomgångar av de elever som missar gymnasiebehörigheten och så vidare och så vidare.


Alla är vi medvetna om att inget barn kan välja sina föräldrar och att vissa barn har ett bättre utgångsläge än andra barn. Tidigare har vi i Sverige varit tämligen överens om att skolan ska göra vad den kan för att utjämna oddsen. Grundskolan har varit ett bränsle som drivit på många klassresor. Skolan har hjälpt åtskilliga elever att våga drömma och hoppas på framtiden. Idag är det dock långt ifrån självklart att den svenska skolan fungerar på det här kompensatoriska sättet.

Nu, när Jan Björklund har fått utöva sin kaserngårdspedagogik i sex års tid, gäller det snarare att välja rätt redan från början. Flera undersökningar visar att skolval ofta handlar om att välja bort ”icke önskvärda skolkamrater”. De val som görs i årskurs 6 påverkar valmöjligheterna när det är dags för universitetet. Uppdelningen mellan yrkesförberedande och studieförberedande gymnasieprogram har blivit skarpare sedan högskolebehörigheten togs bort från de flesta programmen.

Diskussionen om läxhjälps-RUT visar tydligt viljeinriktningen. En riktad subvention för att föräldrar ska kunna köpa billigare privatundervisning åt sina barn. Återigen ska dina och mina skattepengar uppmuntra en viss sorts konsumtion. Den här gången genom att finansiera den läxläsning som vissa föräldrar vill köpa. För att skolans undervisning inte räcker till. En nyordning som skulle fördjupa de klasskillnader som redan är smärtsamt tydliga i skolorna. En prydligt provocerande prioritering.

Pedagogikprofessorn Christian Lundahl lade häromdagen ut ett räkneexempel på twitter. Elever i grundskolan har rätt till 6665 timmars undervisning (vilket blir cirka 740 timmar per läsår). Det gör att två timmars läxhjälp i veckan under nio läsår tidsmässigt motsvarar nästan ett extra grundskoleår … Naturligtvis skulle ett extra läsår – bestående av något som liknar skräddarsydda privatlektioner – vara något som märktes av i elevens kunskaper, betyg, framtidschanser.

För den förälder som vänder på slantarna spelar det ingen roll om läxläsningen kostar 200, 300 eller 400 i timmen. Snarare är risken att de elever som behöver extra hjälp inte kommer att få mer av den varan, medan de som redan nu är duktiga kommer att kunna köpa sig till att klara sig ännu lite bättre.

Men Jan Björklund förnekar sig inte. I en kommentar till TT framhåller han läxhjälps-RUT som en ren rättvisereform. Han menar att Skolverkets oro för ökade kunskapsskillnader är helt obefogad. Som att hela problematiken försvinner i och med att RUT-avdraget gör extratimmarna tillgängliga för fler? Som att det inte skulle finnas en konflikt mellan att dra ner på skolornas resurser och samtidigt satsa miljoner på att uppmuntra privata läxläsningsföretag?

Uppenbarligen riktas Alliansens skolpolitik nu in mot samma målgrupp som deras ekonomiska politik har gynnat sedan 2006. De lanserar ett förslag som kommer att lämna vissa elever ohjälpligt bakom och kallar det för rättvisereform. Så har vi det i Sverige, hösten 2012.

EVA ÄLANDER
Dagens ledare i LjP och Söderhamnskuriren

Inga kommentarer: